Ny blogg

Jag har nu startat en ny blogg som handlar om Mollan och vår vallträning. Det kändes konstigt att fortsätta skriva i Zorros blogg.

Varmt välkomna in och läs vårt första inlägg : )

www.mollanochmig.blogspot.com

Akta er för Peter Klofve

En vän till mig har blivit grundlurad och bestulen av en oärlig man som kallar sig hantverkare. Se upp för PETER KLOFVE om ni skall anlita byggfolk.

Läs hennes blogg och stötta med kommentarer om ni vill!!

http://klofve.bloggplatsen.se/

Saknaden är ofattbar!

Pamela var väldigt söt och skickade mig dessa fina bilder på Zorro idag. Självklart blev jag mycket ledsen av titta på dem, men samtidigt blev jag glad.. detta verkade vara en bra dag i Zorros liv!!!

Min fina kille, han älskade att rulla sig helt hysteriskt... tror det var ett sätt att släppa lite spänningen!

Ensamma promenader

Zorro & Mira

Inser att det är svårt att gå ut och gå själv med Mollan.. saknaden efter Zorro blir så påtaglig. Alla promenader med honom var ju sjukt intensiva, både på gott och ont. Nu liksom bara går man... Molly springer före och ser glad ut, hon kommer snällt när man kallar men det händer liksom inget. Skönt kan man tycka... men efter att ha levt med Zorro känns det väldigt fattigt på nått vis. Med honom var det alltid fullt ös medvetslös.

Zorro i mina tankar

Zorro jobbar!

Jag har varit i Stockholm på kurs för jobbet i två dagar. Det var spännande och kul. Själva kursen var mycket intressant. Föreläsare var Dr Ullakarin Nyberg. Hon var en extremt bra föreläsare som klarade hålla intresset på topp hela tiden. Hon var en sån där tjusig duktig människa med mycket empati och förmåga att bemöta alla på deras nivå som man bara själv önskar att man skulle vara! ; )

Det var faktiskt bra att åka bort lite, tankarna på Zorro hamnade lite i skymundan. Men nu är jag hemma igen och med den här gråa trista miljön som världen bjuder på just nu är det svårt att inte sjunka in i sorgsna känslor. Men för var dag som går kommer det väl förhoppningsvis att kännas lite mer acceptabelt. Fast just nu är det tungt... och tomt.

Jag funderar lite smått på att avsluta bloggen... det är Zorros blogg egentligen... men vi får se hur det blir!

Tack för alla snälla ord och allt stöd!!!!

Min fina kille!

Första dagen utan Zorro har varit hemsk. Ingen söt hund som stod och studsade när jag om ner i morse.. så konstigt tyst och stilla i huset.. Ingen som satt och var sugen när vi åt lunch.. Zorros puff gapar tom och allt vatten är kvar i hans skål... vet inte när jag kommer orka ta bort allt, imorgon kanske?

Jag älskar Mollan och är så glad att jag har henne, men Zorros plats kan hon aldrig fylla, hans personlighet var helt unik!

Idag gick jag och min snälla syster och krattade och gjorde fint på hans grav, det känns bra att han ligger i trädgården! Tack också snälla johanna som tog med mig på en härlig promenad på stranden. Ditt sällskap, solen och våra glada hundar skingrade verkligen mina tankar idag... det behövdes. Kram på er båda!

För alltid saknad...

Idag tog jag ett tungt beslut... Zorro har för alltid lämnat oss. Just nu bränner tårarna i ögonen och klumpen i halsen är enorm. Men jag vet att det var rätt. Livet med Zorro var en kamp om precis allt... och den största förloraren var Zorro!

Imorse fick han ännu ett av sina raseriutbrott på en hund som dök upp bakom ett buskage, han välte mig så jag for i backen och släpades med flera meter. Som tur var tappade jag inte kopplet. Detta har hänt en gång innan.. då slog jag mig rejält. Jag började tänka på vad som kunde hänt... hundbett.. en människa som kom imellan.. ett barn som är ute med familjens snälla hund.. tanken slog mig att Zorro inte har den spärren att han inte biter människor. Han har ju faktiskt nafsat 3 personer sen jag tog över honom och jag känner aldrig att jag kan lita på honom.. Det var bara en tidsfråga innan något riktigt hemskt skulle kunna hända!

Jag känner inte ett behov av försvara mig... men jag hoppas att ni som bara sett Zorros alla fina sidor kan förstå att det känns förkrossande att min fina hund har lämnat mig, inte ens 4 år gammal... och till kroppen helt frisk.. detta utsätter man sig inte för utan mycket starka skäl.

Nu ligger Zorros kropp begraven under den stora boken på vår tomt och hans själ är på de eviga fårhagarna och lever loppan. Kvar hos mig finns en tomhet jag inte ens kan sätta ord på.. det enda jag vet är att det är rätt gjort.